Ja tillslut lyckades jag att lära mig att uppskatta det där med stickning. Det som behövdes var tydligen tillräckligt mycket garn som blev snyggare stickat och några veckors sjukskrivning och allmän klenhet. Det blev några månader med att testa tekniker, mönster och olika garnsorter för att lära mig så mycket som möjligt.
Exempelvis som den här mössan som nu är upprepad och gömd djupt ner i mina lådor. Det blev kantigt och skevt och jag blev allt annat än nöjd med den men den var bra för att testa mönster så nu har jag bättre koll på det tills nästa gång.
Den här själavärmaren (skumt namn) blev ett test av att sticka med två sorters garn utifrån ett mönster som använde helt andra garnsorter. Den har varit mycket go nu under vintern när jag velat ha något lite snyggare till ett linne eller liknande.
Och här är nästa variant av ”oj vilket mysigt garn, måste hitta något att göra av det”. Det blev en knäppt poncho med huva som då färgen och jag inte är helt överens mest används om jag fryser om axlarna när jag ligger i sängen och läser eller stickar. Garnet är finull från en gård här i närheten.
Praktiskt nog blev det lite rester efter ponchon som blev mina nya favoritvantar. Det röda är samma som det vita men växtfärgat.
Sen behövde jag komma på om jag skulle orka att göra en tröja. För säkerhets skull tog jag den med störst stickor och inga ärmar. Det gick bra men än har den inte blivit använd…
Lämna ett svar