Vi skulle rent teoretiskt kunna kalla det förra året för intressant. Personligen har de två senaste åren bidragit med något av en nystart. Vintern 2014 och hela 2015 bestod av raserande av hälsa och mående. Den ordentliga kraschen kom tidigt 2016 efter ett års kämpande med att hålla mig flytande och väl på botten började allt röra på sig. En antibiotikakur gjorde att jag slutade sova och till slut började mina problem tas på allvar. Operationen bokades in i maj och halsmandlarna är nu lika borta som de tidigare konstanta halsinfektionerna. En terapeut med fokus på EMDR (Eye Movement Desensitization and Reprocessing) bokades in i slutet av sommaren och nu är min PTSD (visst är det mysigt med alla förkortningar?) så gott som bortstädad. Jag har under året fått ordentliga möjligheter till djup självreflektion och fundera över vart jag står i olika frågor.
Så i somras startade vi gruppen RWU (Reenactment Women Unite) i ett försök att ge en möjlighet att utveckla en inriktning som ibland kan vara bakåtsträvande på helt fel sätt. Reenactment handlar i majoriteten av fallen om att återskapa valda delar i historien, det finns alltid delar som hoppas över av olika orsaker (som sjukdomar, brist på toapapper och liknande). I den här röran av vad som var då och vad som är nu så kan det uppstå krockar när det historiska används som ursäkt till att trycka ner människor. Det är aldrig ok och samtidigt är det något som inte pratats om mer än mellan enstaka personer, så nu finns ett ställe till för diskussioner och möjligheter till förbättring.
Lämna ett svar