Höst innebär att det ska vara kallare tror jag. Och det är ju bra för då går det att plocka fram lite mer ylle ur garderoben, fast jag fick inse halvvägs in i garderoben att den ylle jag hade enbart var vinteranpassad så då fanns det bara en sak att göra. Första tanken var en kofta, andra tanken var en kjol och tredje tanken var en väst. En väst låter ju kanske lite tråkigt så då får man tänka om, eller så får jag bara inse att det enbart innebär ett plagg utan ärmar med någon form av stängningsanordning. Sen kom jag på att det där med långa kjolar är trevliga saker så dags att kombinera lite påhitt!
Om vi börjar med där jag slutade så blir det nog smidigast. Vid tolv på natten efter två dagars sömnad så kom tanken att ärmar skulle ju vara rätt trevligt ändå. Jag grävde runt i tygresterna och hittade en bit som kändes perfekt. Om jag hade sytt fast dem hade det ju slutat att vara en väst så det fick bli att tänka om lite till, men en bolero eller liknande kan man ju alltid göra!
Ja ok, det var väl kanske lite smått udda men nöjd är ja. Så vart ska vi fortsätta om inte mer baklänges! Låt oss börja med fodret! Fodringen kanske också råkade ut för lite modifikationer så nu är västen vändbar. Materialet kommer från en gammal sari så det är fint silke med små guldfärgade tryck. Till knäppningen hittade vi några hyskor och hakar. Perfekt!
Ytterlagret då? Diamantkypert i shetländsk ull, med några ränder i ljusgrå enfärgad kypert. Mönstret fick växa fram bit för bit med mycket nålande och inprovande. Tur att dockan var där annars hade jag sett ut som en nåldyna nu. Jag har redan hunnit inse att den är perfekt utanpå morgonrocken när det är kallt.
Lämna ett svar