Vissa idéer är mer svårslagna än andra. Att träffa en kompis och prova igenom hans potatissorter var en av årets bättre. Den sjunde var det dags och någonstans upp mot 12 sorter provades. Vi tänkte först på hur vi skulle kunna lösa att skilja dem åt och utgick från att vi skulle kunna se tillräcklig skillnad på dem efter kokning så vi märkte inte upp dem. Vi hade uppenbart jättefel och ett antal av sorterna blev rena chansningar.
Det jag vet nu är dock att sparrispotatis är lite som godispotatis. Smakrika saker som går att äta bara som de är. De roligaste färgerna försvinner också i många sorter. En annan favorit blev gullan som var riktigt gul inuti. Väl hemma visade det sig att vi var igång rätt bra vi med med 6 olika sorter. Den enda sorten som överlappade var sparrispotatisen och det fick vi knappt några alls av. Desto mer blev det av födelsedagspotäterna. Det är så att min mamma börjat ge mig sättpotatis istället för blomsterbuketter och i år var det några riktigt färgglada sorter. Blue salad är en blålila potatis som behåller färgen fint även efter kokning och den blir väldigt god som klyftpotatis med.
Den andra riktigt färgglada är Highland burgundy red som tappar färgen helt vid kokning men får fram mer färg som klyftpotatis. Den tredje sorten som är lite mer färglös heter casablanca och är en helt ok potatis. Min potatisfilosofi och utrymmet i landen tillåter dock inte ok potatis utan det ska helst vara väldigt god eller lite kul potatis.
Förra året hade vi 1,5 låda potatis och i år hade vi dubblat. Nuvarande planen innebär ökning med en låda till till nästa år. Ser redan fram emot att välja sorter.
