S2E11: Segerdans

Kampen mot min social fobi fortsätter med stora steg. Det är nästan så att det svåraste med det här projektet som jag påbörjade december förra året är just att inte hålla tillbaka, att inte vara tyst om vare sig framgång eller problem. Ett av mina roliga problem är ju att människor är något av det trevligaste och mest obehagliga jag vet (var det någon som sa något om att vara kluven?). På det stora hela är nya människor något som jag är väldigt obekväm med och jag har ganska länge isolerat mig så gott jag kunnat med några besök i världen utanför ibland för att sedan återgå till att gömma mig. Detta gick tyvärr ut över min älskade dans till slut och det är först nyligen jag har börjat våga mig tillbaka lite mer. Har jag missat en gång på vad jag än gått på för kurs så har det kopplats till väldigt mycket ångest till att komma tillbaka och då har jag gett upp igen. Denna hösten har jag lyckats missa flera danstillfällen men ändå kunnat gå tillbaka. Ångesten har funnits i närheten men hållit sig i ordning för det mesta. I slutet på sommaren gav korröfestivalen mig tillräckligt med mod att åka på en spelmansstämma och slutligen att börja dansa med Växjöortens folkdanslag. Det är ett riktigt mysigt gäng och jag är med i torsdagsgruppen då vi dansar gillesdanser och folkdanser. Det ger dock en viss polskeabstinens så det var riktigt härligt att få ta igen lite av det i Linköping.

I fredags vågade jag ta ett steg till och det var ganska ordentligt nervöst. Jag tog mig bort till en konsert som även utlovade dans och jag vågade gå in! Ny lokal, nya människor och ett helt nytt kontext och jag vågade! Panikångesten kunde snällt gå och dra något gammalt över sig för det var en riktigt häftig upplevelse. Efter det kunde jag inte hålla mig ifrån söndagsdansen i Bredaryd där jag träffade ett antal av de jag brukat dansa mycket med tidigare när jag fortfarande bodde i Gislaved. Men en sak har jag riktigt svårt att vänja mig vid när det kommer till de här nya dansställena (de är nya för mig). Jag är van vid att upplägget består av att man dansar en omgång med en person (det kan bestå av en eller två av samma dans) och sen går alla av dansbanan för att byta danspartner. Det är visserligen så att de flesta blir uppfiskade på väg av dansgolvet men det är fortfarande det här att det är konstanta byten så att man hinner dansa med de flesta. Nu när jag kommit ut i fler folkmusiksammanhang verkar det inte riktigt fungera så. Det är väldigt förvirrande och jag har inte riktigt fått koll på hur det fungerar eller hur andra gör än. Nåväl, det lär väl ge sig efter ett tag. Nästa äventyr blir att våga mig in på folkmusikkafé.

2014-10-26 13.04.50

 

Vet ni, jag råkade snubbla in på lite bågskytte i helgen med! Det gick ju lite sådär men helt ok för att inte ha tränat något i år heller. Dålig vana kanske men sen jag flyttade ifrån Västbo är det inte riktigt samma sak så jag har inte letat efter någon annan klubb trots att vais finns i Växjö, men jag var inte sugen på skytteprov för att kunna gå och träna så jag håller mig i Västbo om än ganska inaktiv. Det är många nya som jag inte känner igen, både på tävlingen i stort men även i klubben. Kul! Men för att återgå till bilden så är det väldigt synd att hon inte lyckades fota vad som hände sekunderna efter den bilden är tagen. Det var en ganska snäll bom till att börja med, men ack vad jag bedrog mig. Pilen studsade, minns inte om det var på djuret eller precis bredvid. Efter en fin saltomortal så dök pilrackarn rakt ner i bäcken som var framför målet. Med lite fiskande följde pilen med hem och jag känner mig lite småstolt. Ska man missa är det ju extra bra om man kan göra det med stil!

 

Kommentera