Begränsningar

Är det något som har ett värde i sig själv? Är det något viktigt att upprätthålla?

Igår blev jag påmind om imaginära begränsningar igen. Vi åkte iväg för att hämta upp en byrå efter kontakt via blocket. Vi hinner precis innanför dörren innan kvinnan jag pratat med utbrister lättat ”Åh vad bra, jag tänkte att det behövde vara en karl att hjälpa xx bära upp byrån.” Varpå de plockade ur lådorna för att den inte skulle bli för tung och bar upp den. Rent praktiskt är det en rätt lätt byrå på lite över 30 kg med lådorna i. Skulle jag ta den själv skulle det gå bra, senast i fredags plockade jag ut en hylla till bilen som låg på 27 kg. Det var lite otympligt att lägga in den i bilen utan att röra lacken men inget problem. Men här skulle det nu vara två stora karlar att släpa på denna stackars lilla byrå.

Det hela fick mig att tänka lite. Första reaktionen var frustration över att jag inte ansågs räcka till på grund av att jag inte var en ”karl”. Sen började jag tycka synd om kvinnan som sa det, på vilka fler sätt har hon låtit den tanken begränsa sig? Vilka upplevelser har hon missat av att begränsa sig? Kan vi inte försöka lära oss lite av det här?

Om du känner vid något tillfälle att du inte är rätt person att göra något, att du är för svag/långsam/klumpig/osmart eller vad det nu än kan vara, så testa att göra det ändå. Bara prova, du kanske blir överraskad. Fungerar det inte så testa igen. Begränsa inte dig själv så länge det inte påverkar någon annan för negativt. Agera! Våga misslyckas, våga prova igen och våga lyckas. Jag vill tro att det kan fungera och även om det inte kommer att fungera med allt så kommer varje övervunnen osäkerhet vara en seger i sig.

Nytt år, nytt fokus?

Vi skulle rent teoretiskt kunna kalla det förra året för intressant. Personligen har de två senaste åren bidragit med något av en nystart. Vintern 2014 och hela 2015 bestod av raserande av hälsa och mående. Den ordentliga kraschen kom tidigt 2016 efter ett års kämpande med att hålla mig flytande och väl på botten började allt röra på sig. En antibiotikakur gjorde att jag slutade sova och till slut började mina problem tas på allvar. Operationen bokades in i maj och halsmandlarna är nu lika borta som de tidigare konstanta halsinfektionerna. En terapeut med fokus på EMDR (Eye Movement Desensitization and Reprocessing) bokades in i slutet av sommaren och nu är min PTSD (visst är det mysigt med alla förkortningar?) så gott som bortstädad. Jag har under året fått ordentliga möjligheter till djup självreflektion och fundera över vart jag står i olika frågor.

Så i somras startade vi gruppen RWU (Reenactment Women Unite) i ett försök att ge en möjlighet att utveckla en inriktning som ibland kan vara bakåtsträvande på helt fel sätt. Reenactment handlar i majoriteten av fallen om att återskapa valda delar i historien, det finns alltid delar som hoppas över av olika orsaker (som sjukdomar, brist på toapapper och liknande). I den här röran av vad som var då och vad som är nu så kan det uppstå krockar när det historiska används som ursäkt till att trycka ner människor. Det är aldrig ok och samtidigt är det något som inte pratats om mer än mellan enstaka personer, så nu finns ett ställe till för diskussioner och möjligheter till förbättring.

 

 

 

Chuckbox aka. knödeln

Jag har ju en viss förtjusning i att tuffa runt med bilen lite överallt och jag är gärna rätt bekväm när jag väl är ute och far. Tidigare har det varit stora byggen som lagt sängbotten och allt i bilen men denna gången tänkte jag satsa på en lite mer tältfokuserad variant, det blev lite mindre bekvämt att bo i bilen med sällskap under längre resor.

Första året hade vi den mesta matpackningen i två större backar. Den ena innehöll själva köket och den andra innehöll mat. Det var onödigt fullt i kökslådan och oavsett vad som behövdes låg det nästan alltid längst ner. Detta resulterade i många timmar på pinterest och slutligen började en idé formas. Det finns något som kallas för en chuckbox som består av ett kök i miniformat, alternativt som ett köksskåp med handtag. I ett försök att översätta konceptet för min mamma så hamnade vi på översättningen knölåda, dvs en låda man knör in saker i. Därmed var namnet knödeln satt och ritningarna fortsatte.

20160220_102812

Materialet till stommen är hyllplan av gran med en bredd på 40 cm. De faktiska hyllplanen i lådan är dock plywood, ville inte vara för logisk så det fick bli lite lättare material där.

Den högra sidan har en dörr som är mycket djupare än den vänstra så där finns plats för all möjlig förvaring. Just att snabbt få tag på papper var något som saknades när vi bara körde med plastbackarna för förvaring.

20160221_134423

Sen kommer vi till detaljen att det gärna blir lite skramligt med metall mot metall och så vidare men en gammal julmatta kom snabbt till räddning. Lådorna kommer från en gammal hurts.

20160228_183926

20160228_183930

 

Sen var det den där detaljen med att vara ute och resa med den. För en person går det bra att kombinera sovplats med knödel. Den står här upphöjd ca 14 cm för att kunna öppnas över sovsaker och dörrtröskel. Handtagen i sidorna används för att fästa knödeln mot golvet så gott det går för att minska vältrisken. Detsamma går även bra när den är vänd ut mot bagageluckan.

20160317_123518

Vi kan nu efter att ha invigt den under en helgtur konstatera att den sköter sig galant. Tung är den, speciellt med alla saker i, men det trumfas av smidigheten att kunna hitta allt lätt och förvara mat och kökssaker på samma ställ. Den agerar här även bord i lagom höjd och stabilt ställ till den lilla vattendunken.

20160612_091448