Sten och altan

Under jobbet på baksidan hittade vi sten, ganska mycket sten. De flesta gick att få upp men några fick vi ge upp om.

If you can’t beat them, join them! Så stenen fick ligga som den var och vi grävde upp runtom.

Sen blev det lite flummigt pynt i form av kärleksört och grus.

Kanterna behövde snyggas till lite runt spretbusken med men hur jag än gjorde så räckte stenarna bara halvvägs.

Men hur var det med altanen då? Det är ju fint med altan, så vad är problemet? Jo, den lilla detaljen att det var allt annat än helt. Mer exakt snart fallfärdigt. Så sambon, med familj hjälpte det lite på traven!

En dag fick jag en fin bild på en stor brist på altan. Heja heja!

Sen började konstruktionen växa fram när jag satt och stretade vidare på jobbet.

Men allt kan ju inte gå helt smidigt, så någon dag senare så var jag sjuk och flyttade in under parasollet och hejade på på lite närmre håll.

Men jag fick jobba på mer efter ett tag när jag var uppe på fötterna igen. Det var mycket som behövde målas men jag höll mig till planen och spikade inte i en enda spik! Vi hade en överenskommelse om att jag planerade och gjorde huvuddelen av arbetet i köksträdgården så skulle han klara av ett byggprojekt med allt från planering till avslutande. Jag skulle nog vilja påstå att vi klarade av båda delarna rätt så bra.

En avslutande detalj blevvattenkannspåfyllningen. Den sattes ihop med hjälp av ett krukfat, lite stenar och ett rör för att få ut vattnet från träkanten.

Försommar i trädgården

Gaaah! Kolla så det såg ut när jag lyfte på markduken! Sorkgångar överallt! Utöver det dök det upp allt fler små snigelbebisar och mönstret började se bekant ut. Till slut fick jag anse det bekräftat, även vi hade snigelinvasion av de där feta bruna sakerna.

Det var inte läge att ge upp utan dags att jaga rätt på en massa plattor. Under plattorna kunde sorkarna härja runt utan att störa mina växter och det var trots allt det som var det viktiga. Praktiskt nog hade ena systern ett gäng plattor som bara väntade på att få ett nytt hem så grävandet började.

Självklart, lite för att markera att jag var dum som trodde att det skulle hjälpa så passade sorken på att röja runt och gräva fina hålor precis i kanten av stenraderna och där jag grävde om jag var borta några timmar.

Men envisheten fortsatte att kämpa vidare och meter för meter kom plattorna på plats.

det var intressant att försöka hantera allt då det fortfarande var en massa som växte i lådorna och självklart hann jag med en omgång ryggskott mitt i det hela för att dra ut på tiden. Oavsett omvägar kom allt på plats och jag kunde fokusera på fler hörn i trädgården.

Vi hann också med de klassiska bakslagen så jag sprang in och ut med växterna och fiberduk och annat varmt och gosigt.

Första försöken till vattensamling hann påbörjas, och behöver jag börja samla tidigare nästa år med tanke på hur torrt det blev. Varianten nedan blev nermonterad lite senare då den inte passade och mycket löv fastnade i silen.

Fler bärbuskar och bärplantor dök mystiskt upp efter besök hos trädgårdshandeln. Förstår inte alls hur det gick till 😉

Samma resa resulterade även i lite mer timjan. Som i tre hinkar fulla med timjan.

På baksidan hade vi en fläck som knappt hade något gräs och någonstans behövde ju all täckbark ta vägen så med hjälp av lite fler skänkta stenar blev det en fikahörna under lönnen.

I vänstra övre hörnet syns en klen liten buske. Det visade sig vara en vacker snöbollsbuske, som hör till olvonsläktet.

Fruktträdet fortsatte att vara mystiskt men bjöd på riktigt fina blommor. Körsbär? Plommon? Äpplen? Nej, för små blommor för det.

Kirskålen överlevde första året, får se om jag hittar något bra hörn för dem, närmsta skogen råkar bestå av en massa liljekonvaljer så det kan komma förväxlingsrisk om jag planterar ut dem hur som. Kanske de borde få bo under lönnen framöver om jag får bort barken och lyckas förbättra jorden.

Det blev en ny planta allåkerbär, de små rosa blommorna är så fina, så det gör inget att bären äts upp av andra. Men jag hoppas ju på att få tillräckligt många bär för att få smaka något själv.

I samma färgskala avslutar paradisäpplet som står nära infarten.

Vår och planer!

Det går ju bara inte vänta, så fort det börjat knaka i buskagen så åkte de första pallkragarna fram. De flyttade runt några gånger innan de hittade något bra ställe att bo på. Kragarna är målade med alcros vattenbaserade lasyr med en färg vid namn mylla, vilket kändes passande till odlingarna.

För att slippa klippa gräs mellan lådorna blev det en markduk och bark för att kväva allt under. Det är samma upplägg vi hade i odlingen hos mina föräldrar och det har varit väldigt lättskött.

Snyggt blev det med efter allt släpande av säckar och när jag bara hade någon meter kvar kom insikten att någon mer tyckte om det. Mjuka högar började dyka upp och sen kom de allt tydligare gångarna. Sorkarna verkade älska mitt bygge. Där fick jag för att jag försökte ta genvägar! Nästa steg blev att tänka om allt från början igen.

Resten av trädgården skötte sig lite bättre och blev allt grönare. Krusbärsbusken visade sig vara en tät filur med stor potential, trots sin placering lite i skymundan.

Och ett hus är inte komplett innan ogräset är på plats, så självklart dök det upp lite allt möjligt i utkanten av trädgården. Nässlor, maskrosor och blandat överengagerat gräs var det första som hälsade på.

Spretbusken vid lyktstolpen fick med lite hjälp ett påskigt lyft. Praktiskt nog brukar butiker sälja ut minipåskliljorna efter påsk så det blir rätt billigt att skapa lite ljusglimtar inför nästa vår.

Som födelsedags och inflyttningspresen blev det kanske inte helt förvånande blåbär och blåbärstry (ja utöver pallkragar, gödsel och annat växtfokuserat då).

I maj började insikten komma om en väldigt fin överraskning. Delar av trädgården skulle täckas med vitsippor!

Hela kanten med bärbuskar och stora delar av baksidan blev fylld.